-Slåss inte med dom små...
Idag tog Ulf, Ester och jag en dripp till öppnaförskolan.
Det gick inte alls som jag tänkt mig.
Jag känner att jag inte kan gå dit tisdagar längre när det är små barn.
Sonen bara slåss med dom små barnen, oftast flickor.
Jag vet inte vad som rör sig i huvudet på honom men det räcker ju inte med en putt utan det ska på att igen.
Jag tar det lite lugnt med han i början för att jag tänker att det är ju bara en putt men tillslut blir jag riktigt arg. Inte lätt heller när det är mycket folk, tror andra föräldrar förstår vad jag menar?
Tillslut blev jag riktigt ledsen och var tvungen att gå en runda på toaletten.
Den mamman till flickan, Ulf puttade 3 gånger såg att jag blev ledsen. Jobbigt men bägaren rinner till sist över, man kan inte hålla på sig jämt men förargligt nog blir det på "öppna".
Jag tycker inte om att visa att jag är ledsen och mår dåligt och särskillt inte om Ulf ser mig.
När vi kom hem så satte jag mig i hans höjd och sa -det är inte okej att puttas och slåss. Mamma blir ledsen och som kom det en tår. Jag berättade även att vi inte går dit mer om du gör så.
Då tog han armarna och kramade mig och sa -mamma inte lessen.
-lovar du att inte göra så mer?
-pussas mamma, sa han då.
Jag vet inte om han förstår men känns ändå skönt man har kunnar säga det utan en massa andra ögon.
Man funderar så klart på hur andra föräldrar tänker också.
Har fått prata med sambon här hemma nu för han kom hem tidigare och förstår mig.
Frågade om han kunde följa med en dag och se själv.
Nu ska jag avsluta detta och försöka ta mig till "öppna" igen men det tar emot. Blir det så med Ulf igen kommer han inte få gå dit.
Då går Ester och jag när han är på dagis.
Kan tillägga att han även börjat så med lillasyster med. Han puttas och slåss med henne men kan kramas också. Är det kanske avundsjuka på G??
Det gick inte alls som jag tänkt mig.
Jag känner att jag inte kan gå dit tisdagar längre när det är små barn.
Sonen bara slåss med dom små barnen, oftast flickor.
Jag vet inte vad som rör sig i huvudet på honom men det räcker ju inte med en putt utan det ska på att igen.
Jag tar det lite lugnt med han i början för att jag tänker att det är ju bara en putt men tillslut blir jag riktigt arg. Inte lätt heller när det är mycket folk, tror andra föräldrar förstår vad jag menar?
Tillslut blev jag riktigt ledsen och var tvungen att gå en runda på toaletten.
Den mamman till flickan, Ulf puttade 3 gånger såg att jag blev ledsen. Jobbigt men bägaren rinner till sist över, man kan inte hålla på sig jämt men förargligt nog blir det på "öppna".
Jag tycker inte om att visa att jag är ledsen och mår dåligt och särskillt inte om Ulf ser mig.
När vi kom hem så satte jag mig i hans höjd och sa -det är inte okej att puttas och slåss. Mamma blir ledsen och som kom det en tår. Jag berättade även att vi inte går dit mer om du gör så.
Då tog han armarna och kramade mig och sa -mamma inte lessen.
-lovar du att inte göra så mer?
-pussas mamma, sa han då.
Jag vet inte om han förstår men känns ändå skönt man har kunnar säga det utan en massa andra ögon.
Man funderar så klart på hur andra föräldrar tänker också.
Har fått prata med sambon här hemma nu för han kom hem tidigare och förstår mig.
Frågade om han kunde följa med en dag och se själv.
Nu ska jag avsluta detta och försöka ta mig till "öppna" igen men det tar emot. Blir det så med Ulf igen kommer han inte få gå dit.
Då går Ester och jag när han är på dagis.
Kan tillägga att han även börjat så med lillasyster med. Han puttas och slåss med henne men kan kramas också. Är det kanske avundsjuka på G??
MORGON-MYS
en morgon hos oss ser ut för det mesta så här...
jag myser i hela kroppen när jag ser denna bild och vill dela med mig.
Varför stressar jag så...
vill prata om stress...
varför stressar jag alltid. 300 dagar på året gissar jag på att jag stressar!
Säger nog detta idag för att jag för första gången på länge INTE stressat till allt.
Vi kom iväg sent till dagis på morgonen men stressade inte med barnen utan tog det lugnt och hann tänka efter.
Efter dagis gick man till en vän för att lämna skor och sen mötte jag upp en annan mamma och tog sällskap till öppna förskolan.
På öppna var det lugnt och även när vi skulle gå hem.
Väl hemma åt min lilla dotter och jag mat i lugn och ro och sen gick vi tidigt och var på dagis innan 14.00.
Eftermiddagen har också varit lugn med fika, Bamsefilm och mat.
Sonen tog ett bad.
Sen fick han öppna sin chokladkalender och kollade svt julkalender...
Ne jag har verkligen inte varit stressad.
Man måste ju brytas ner någonstans när man är så stressad och stackars barn. Men man är så van att man inte tänker på det förrän när man är lugn.
Ibland kan jag tänka att vardagen är stressig i sig själv. Man kan inte göra något förrän allt ska gå så fort.
Vad händer med allt...??
sonen sover mycket gott med sin snutte...
täcket han har är hans favorit och har varit sedan vi flyttade till huset.
Klippte av det på hälften för att han skulle kunna har det mycket längre
för han fick och släpade det i marken.
Hela sonens nattningshistoria.
Idag har jag försökt natta våran 2,5-åring på ett annat sätt men funderar mycket på varför det inte fungerar.
Var på öppna förskolan och där började några föräldrar prata om nattning av lite större barn.
Ska ta allt från början.
Har aldrig haft problem med barnen när dom är små.
Sonen la vi bara i spjälsängen upp till 10 månaders ålder ungefär sen började han resa sig ur sängen och skrika. Då satt vi jämte han vid spjälsängen och sa ingenting och han fick skrika på oss men mycket viktigt att vi inte sa något.
Kanske inte var riktigt trött när vi la han??
Vi flyttade till ett hus när han var runt 11 månader och då fick han även en ny säng. Vi gjorde likadant men då kunde vi sitta timmar.
Ändrade även om mycket i hans rum.
Blev helt hysterisk en kväll vid nattning så då bestämde vi oss för att ta bort ena spjälsidan, vilket man kunde på den sängen. Gick bra att natta men fick sitta där. I början trillade han ur och det var då han kom på -att man kan ju gå in och lägga sig hos mamma och pappa i deras säng så då gjorde han det nästan varje natt.
Blev mycket sjuk denna period med ont i öronen vilket vi inte förstod eftersom att han inte kunde säga det men fick sedan veta att han hade öroninflammation och då tyckte vi ju givetvis synd om honom. Snarkade även för att han hade stora polyper.
Tillslut nattade vi i våran säng och bar över han men då vaknade han ofta och undrade vart vi var och kom in.
I april kom lillasyster.
Hon sover också mycket bra som liten men hon fick ju ligga inne hos oss och då fortsatte han komma in.
Vi köpte en ny stor säng till sonen igen då men blev inte till det bättre.
Vi insåg att han låg hos oss jämt och tog fram hans spjälsäng och ställde vid min sängkant.
Fick han att somna där några nätter men sen började han komma upp i sängen efter ett tag och ligga mellan oss ändå.
För någon vecka sedan ändrade vi sovrum så nu sover sonen och dottern i ett rum och vi i sonens gamla.
Kan inte säga att något blivit nättre för sonen kommer fortfarande in och lägger sig hos oss.
Tänkte det kunde bli bättre när dottern sover med honom men han verkar inte bry sig om det.
Kan tilllägga att när han varknar ska han ha välling också. Nästan varje gång annars somnar han inte om och ibland somnar han inte ens om av det. Fick en nattlampa när vi flyttade också men den har han inte brytt sig om alls.
Ikväll provade jag att gå upp med han i våran säng. Släcka lampan och ligga en stund jämte han och sedan sa jag -godnatt och gick ner.
Det var inga problem och trodde det var lugnt men efter en kvart hör jag små steg i trappan och ner kommer lille killen och säger -mamma, välling.
-nehe nu går vi upp och lägger oss och när jag vänder i trappan med han i famnen så skriker han.
Vill ju inte att han ska väcka lillasyster heller så man står verkligen och trampar på samma ställe nu.
Vad gör man?
Han fick välling och sen gick vi upp igen och la oss i VÅRAN säng men denna gång vill han inte ens släppa min hand och vi somnar i sängen tillsammans.
Nu ligger han i sin säng för att jag burit in honom dit.
Ska man göra en så stor grej av detta? Blir som det blir?
När sambon lägger så vill han aldrig somna, när pappa somnat kommer han ner till mig precis som att han väntar på att pappa ska somna.
Känns som det fungerar så bra för endel men hur gör dom?
Trodde vi hade det så bra när han var liten men det ändrade sig med rågor kan man säga.
Kan ju kanske ha med allt att göra. Vi har ju flyttat, nya sängar, öroninflammation och stora polyper, operation. Man vet ju aldrig vad som påverkar honom och han kan inte heller veta.
Jag funderar på det några mammor på öppna förskolan pratade om idag.
Någon sa att man ska sitta jämte en stund och sedan säga godnatt och gå därifrån undertiden dom är vakna. Var ju vad jag gjorde idag men man får väl inte ge upp kanske?
Någon pratade om att man kan ge dom något för varje natt som dom varit duktiga och ligga i sin säng men min lille son förstår inte det än.
Finns det andra sätt som är bra?
Min sambo och jag funderar på om han är mörkrädd för ikväll ville han ha stjärnan i fönstret tänd och det fick han.
Köpa en dimmer till han sänglampa.
Börjar med det så får vi se.
Ni ska han snart opereras igen. Får se om han kanske kan sova bättre när han är helt frisk.
fortsättning följer...
Var på öppna förskolan och där började några föräldrar prata om nattning av lite större barn.
Ska ta allt från början.
Har aldrig haft problem med barnen när dom är små.
Sonen la vi bara i spjälsängen upp till 10 månaders ålder ungefär sen började han resa sig ur sängen och skrika. Då satt vi jämte han vid spjälsängen och sa ingenting och han fick skrika på oss men mycket viktigt att vi inte sa något.
Kanske inte var riktigt trött när vi la han??
Vi flyttade till ett hus när han var runt 11 månader och då fick han även en ny säng. Vi gjorde likadant men då kunde vi sitta timmar.
Ändrade även om mycket i hans rum.
Blev helt hysterisk en kväll vid nattning så då bestämde vi oss för att ta bort ena spjälsidan, vilket man kunde på den sängen. Gick bra att natta men fick sitta där. I början trillade han ur och det var då han kom på -att man kan ju gå in och lägga sig hos mamma och pappa i deras säng så då gjorde han det nästan varje natt.
Blev mycket sjuk denna period med ont i öronen vilket vi inte förstod eftersom att han inte kunde säga det men fick sedan veta att han hade öroninflammation och då tyckte vi ju givetvis synd om honom. Snarkade även för att han hade stora polyper.
Tillslut nattade vi i våran säng och bar över han men då vaknade han ofta och undrade vart vi var och kom in.
I april kom lillasyster.
Hon sover också mycket bra som liten men hon fick ju ligga inne hos oss och då fortsatte han komma in.
Vi köpte en ny stor säng till sonen igen då men blev inte till det bättre.
Vi insåg att han låg hos oss jämt och tog fram hans spjälsäng och ställde vid min sängkant.
Fick han att somna där några nätter men sen började han komma upp i sängen efter ett tag och ligga mellan oss ändå.
För någon vecka sedan ändrade vi sovrum så nu sover sonen och dottern i ett rum och vi i sonens gamla.
Kan inte säga att något blivit nättre för sonen kommer fortfarande in och lägger sig hos oss.
Tänkte det kunde bli bättre när dottern sover med honom men han verkar inte bry sig om det.
Kan tilllägga att när han varknar ska han ha välling också. Nästan varje gång annars somnar han inte om och ibland somnar han inte ens om av det. Fick en nattlampa när vi flyttade också men den har han inte brytt sig om alls.
Ikväll provade jag att gå upp med han i våran säng. Släcka lampan och ligga en stund jämte han och sedan sa jag -godnatt och gick ner.
Det var inga problem och trodde det var lugnt men efter en kvart hör jag små steg i trappan och ner kommer lille killen och säger -mamma, välling.
-nehe nu går vi upp och lägger oss och när jag vänder i trappan med han i famnen så skriker han.
Vill ju inte att han ska väcka lillasyster heller så man står verkligen och trampar på samma ställe nu.
Vad gör man?
Han fick välling och sen gick vi upp igen och la oss i VÅRAN säng men denna gång vill han inte ens släppa min hand och vi somnar i sängen tillsammans.
Nu ligger han i sin säng för att jag burit in honom dit.
Ska man göra en så stor grej av detta? Blir som det blir?
När sambon lägger så vill han aldrig somna, när pappa somnat kommer han ner till mig precis som att han väntar på att pappa ska somna.
Känns som det fungerar så bra för endel men hur gör dom?
Trodde vi hade det så bra när han var liten men det ändrade sig med rågor kan man säga.
Kan ju kanske ha med allt att göra. Vi har ju flyttat, nya sängar, öroninflammation och stora polyper, operation. Man vet ju aldrig vad som påverkar honom och han kan inte heller veta.
Jag funderar på det några mammor på öppna förskolan pratade om idag.
Någon sa att man ska sitta jämte en stund och sedan säga godnatt och gå därifrån undertiden dom är vakna. Var ju vad jag gjorde idag men man får väl inte ge upp kanske?
Någon pratade om att man kan ge dom något för varje natt som dom varit duktiga och ligga i sin säng men min lille son förstår inte det än.
Finns det andra sätt som är bra?
Min sambo och jag funderar på om han är mörkrädd för ikväll ville han ha stjärnan i fönstret tänd och det fick han.
Köpa en dimmer till han sänglampa.
Börjar med det så får vi se.
Ni ska han snart opereras igen. Får se om han kanske kan sova bättre när han är helt frisk.
fortsättning följer...
