-Slåss inte med dom små...
Det gick inte alls som jag tänkt mig.
Jag känner att jag inte kan gå dit tisdagar längre när det är små barn.
Sonen bara slåss med dom små barnen, oftast flickor.
Jag vet inte vad som rör sig i huvudet på honom men det räcker ju inte med en putt utan det ska på att igen.
Jag tar det lite lugnt med han i början för att jag tänker att det är ju bara en putt men tillslut blir jag riktigt arg. Inte lätt heller när det är mycket folk, tror andra föräldrar förstår vad jag menar?
Tillslut blev jag riktigt ledsen och var tvungen att gå en runda på toaletten.
Den mamman till flickan, Ulf puttade 3 gånger såg att jag blev ledsen. Jobbigt men bägaren rinner till sist över, man kan inte hålla på sig jämt men förargligt nog blir det på "öppna".
Jag tycker inte om att visa att jag är ledsen och mår dåligt och särskillt inte om Ulf ser mig.
När vi kom hem så satte jag mig i hans höjd och sa -det är inte okej att puttas och slåss. Mamma blir ledsen och som kom det en tår. Jag berättade även att vi inte går dit mer om du gör så.
Då tog han armarna och kramade mig och sa -mamma inte lessen.
-lovar du att inte göra så mer?
-pussas mamma, sa han då.
Jag vet inte om han förstår men känns ändå skönt man har kunnar säga det utan en massa andra ögon.
Man funderar så klart på hur andra föräldrar tänker också.
Har fått prata med sambon här hemma nu för han kom hem tidigare och förstår mig.
Frågade om han kunde följa med en dag och se själv.
Nu ska jag avsluta detta och försöka ta mig till "öppna" igen men det tar emot. Blir det så med Ulf igen kommer han inte få gå dit.
Då går Ester och jag när han är på dagis.
Kan tillägga att han även börjat så med lillasyster med. Han puttas och slåss med henne men kan kramas också. Är det kanske avundsjuka på G??
MORGON-MYS
en morgon hos oss ser ut för det mesta så här...
jag myser i hela kroppen när jag ser denna bild och vill dela med mig.
Varför stressar jag så...
vill prata om stress...
varför stressar jag alltid. 300 dagar på året gissar jag på att jag stressar!
Säger nog detta idag för att jag för första gången på länge INTE stressat till allt.
Vi kom iväg sent till dagis på morgonen men stressade inte med barnen utan tog det lugnt och hann tänka efter.
Efter dagis gick man till en vän för att lämna skor och sen mötte jag upp en annan mamma och tog sällskap till öppna förskolan.
På öppna var det lugnt och även när vi skulle gå hem.
Väl hemma åt min lilla dotter och jag mat i lugn och ro och sen gick vi tidigt och var på dagis innan 14.00.
Eftermiddagen har också varit lugn med fika, Bamsefilm och mat.
Sonen tog ett bad.
Sen fick han öppna sin chokladkalender och kollade svt julkalender...
Ne jag har verkligen inte varit stressad.
Man måste ju brytas ner någonstans när man är så stressad och stackars barn. Men man är så van att man inte tänker på det förrän när man är lugn.
Ibland kan jag tänka att vardagen är stressig i sig själv. Man kan inte göra något förrän allt ska gå så fort.
Vad händer med allt...??
sonen sover mycket gott med sin snutte...
täcket han har är hans favorit och har varit sedan vi flyttade till huset.
Klippte av det på hälften för att han skulle kunna har det mycket längre
för han fick och släpade det i marken.
Hela sonens nattningshistoria.
Var på öppna förskolan och där började några föräldrar prata om nattning av lite större barn.
Ska ta allt från början.
Har aldrig haft problem med barnen när dom är små.
Sonen la vi bara i spjälsängen upp till 10 månaders ålder ungefär sen började han resa sig ur sängen och skrika. Då satt vi jämte han vid spjälsängen och sa ingenting och han fick skrika på oss men mycket viktigt att vi inte sa något.
Kanske inte var riktigt trött när vi la han??
Vi flyttade till ett hus när han var runt 11 månader och då fick han även en ny säng. Vi gjorde likadant men då kunde vi sitta timmar.
Ändrade även om mycket i hans rum.
Blev helt hysterisk en kväll vid nattning så då bestämde vi oss för att ta bort ena spjälsidan, vilket man kunde på den sängen. Gick bra att natta men fick sitta där. I början trillade han ur och det var då han kom på -att man kan ju gå in och lägga sig hos mamma och pappa i deras säng så då gjorde han det nästan varje natt.
Blev mycket sjuk denna period med ont i öronen vilket vi inte förstod eftersom att han inte kunde säga det men fick sedan veta att han hade öroninflammation och då tyckte vi ju givetvis synd om honom. Snarkade även för att han hade stora polyper.
Tillslut nattade vi i våran säng och bar över han men då vaknade han ofta och undrade vart vi var och kom in.
I april kom lillasyster.
Hon sover också mycket bra som liten men hon fick ju ligga inne hos oss och då fortsatte han komma in.
Vi köpte en ny stor säng till sonen igen då men blev inte till det bättre.
Vi insåg att han låg hos oss jämt och tog fram hans spjälsäng och ställde vid min sängkant.
Fick han att somna där några nätter men sen började han komma upp i sängen efter ett tag och ligga mellan oss ändå.
För någon vecka sedan ändrade vi sovrum så nu sover sonen och dottern i ett rum och vi i sonens gamla.
Kan inte säga att något blivit nättre för sonen kommer fortfarande in och lägger sig hos oss.
Tänkte det kunde bli bättre när dottern sover med honom men han verkar inte bry sig om det.
Kan tilllägga att när han varknar ska han ha välling också. Nästan varje gång annars somnar han inte om och ibland somnar han inte ens om av det. Fick en nattlampa när vi flyttade också men den har han inte brytt sig om alls.
Ikväll provade jag att gå upp med han i våran säng. Släcka lampan och ligga en stund jämte han och sedan sa jag -godnatt och gick ner.
Det var inga problem och trodde det var lugnt men efter en kvart hör jag små steg i trappan och ner kommer lille killen och säger -mamma, välling.
-nehe nu går vi upp och lägger oss och när jag vänder i trappan med han i famnen så skriker han.
Vill ju inte att han ska väcka lillasyster heller så man står verkligen och trampar på samma ställe nu.
Vad gör man?
Han fick välling och sen gick vi upp igen och la oss i VÅRAN säng men denna gång vill han inte ens släppa min hand och vi somnar i sängen tillsammans.
Nu ligger han i sin säng för att jag burit in honom dit.
Ska man göra en så stor grej av detta? Blir som det blir?
När sambon lägger så vill han aldrig somna, när pappa somnat kommer han ner till mig precis som att han väntar på att pappa ska somna.
Känns som det fungerar så bra för endel men hur gör dom?
Trodde vi hade det så bra när han var liten men det ändrade sig med rågor kan man säga.
Kan ju kanske ha med allt att göra. Vi har ju flyttat, nya sängar, öroninflammation och stora polyper, operation. Man vet ju aldrig vad som påverkar honom och han kan inte heller veta.
Jag funderar på det några mammor på öppna förskolan pratade om idag.
Någon sa att man ska sitta jämte en stund och sedan säga godnatt och gå därifrån undertiden dom är vakna. Var ju vad jag gjorde idag men man får väl inte ge upp kanske?
Någon pratade om att man kan ge dom något för varje natt som dom varit duktiga och ligga i sin säng men min lille son förstår inte det än.
Finns det andra sätt som är bra?
Min sambo och jag funderar på om han är mörkrädd för ikväll ville han ha stjärnan i fönstret tänd och det fick han.
Köpa en dimmer till han sänglampa.
Börjar med det så får vi se.
Ni ska han snart opereras igen. Får se om han kanske kan sova bättre när han är helt frisk.
fortsättning följer...
När det gäller skottningen i Lessebo kommun kan jag bara kalla det "slappa j..lar!
Jag är tvungen att gå med barnvagn till dagis pga att sambons firmabil gått sönder.
Inte lätt att ta sig fram i snön och ännu värre när den här kommunen ej kan skotta i tid.
Dom bör väl sätta igång innan alla är ute.
Jag går till dagis vid 08.45 och då var vägen upp till kyrkan ej skottad.
När man kommer till dagisets personalparkering är inte den heller skottad.
Innanför grindarna är det en liten väg skottad men inte alls okej.
När min lilla dotter och jag ska gå vidare efter att släppt av sonen på dagis kommer flera övergångsställen som är förskottade med stora snövallar så man får gå ute på vägen vilket är en trafikfara.
När vi sedan kommer till öppna förskolan får man gå bakhållet för stora gången är ej skottad.
Jag tycker detta är för jävligt av kommunen.
Lessebo kommun är sämst.
Har aldrig varit med om något så dåligt.
Mötte en äldre dam med rullator och hon fick bära sin rullator fram till en plogad väg. Det är inte kul att se. Jag lider med dom äldre med.
Sedan skulle man traska hemåt med barnvagn och när man kommer och ska korsa vägen vid stationsvägen och biblioteket så är det inte ens skottat så man kommer över verken rakt fram eller vid övergångstället. Jag får ploga fram vagnen med ett litet barn i. Tänk om den skulle välta ute på stora vägen.
Vid alla infarter jag passerar är det skottat stora snövallar som jag också får ploga mig igenom.
När jag kommer hem är jag helt slut och Ester är ledsen.
Jag var så arg att jag ringde kommunen men tur för dom hade dom lunchstängt.
Vad tycker ni andra som bor i Lessebo eller är jag känslig?
Önskar vår lille kille ett gott liv utan mandlar och öroninflammation
Idag skulle pappa Petter och lille sonen Ulf åkt till Växjö lasarett.
Mandlarna skulle skrapas och sätta in platsrör.
Men Ulf har givetvis blivit förkyld.
Tråkigt för man förbereder sig ju eftersom jag inte kan följa med.
För det första har man lilla Ester som inte får följa med och för det andra är jag alldeles för känslig vilket inte Ulf behöver vid det tillfället.
Mannen är bättre på det men kunde erkänna att han med tyckte det va obehagligt när sövmasken skulle på.
det enda han sa till mig förra gången var -det va tur du inte var med, älskling!
Nu får vi vänta 2 veckor till för en ny tid.
Hinner förbereda mig igen.
Ända önskan var att han skulle få göra det innan jul så han äter bra med mat. Skulle vilja se när han vräker i sig någon gång utan att ha ont.
Just nu vill han inte äta någonting. Bara småäter och det tyder på något galet i halsen.
Tyvärr säger han inte det än för jag tror inte han vet riktigt vart han har ont.
Fort. följer....
I´m back...
denna sidan kunde inte öppnas för några dagar sedan men nu så!
Jag ska bara säga hur stolt jag är över att vara mamma till två små godingar. Det bästa som hänt mig i hela mitt liv.
Hela dagarna leker man och skojar. Kan även vara dagar då man lär sig saker och kan lära dom lite också.
Skuldkänslor har jag kommit fram till att alla föräldrar har.
Jag har nog det iaf en gång om dagen att man gör fel som förälder.
Som idag har de varit en skön dag.
Konstigt nog stressar jag med allt.
Ulf har varit på dagis och visat upp sin motorsåg vilket jag hörde att alla andra barnen också ville ha en sån eller tyckte den va mycket häftig. Blir nog årets julklapp i Lessebo hihiihi...
Har suttit på öppnaförskolan lite med Ester och pratat "skit"...
Alltid skönt och komma dit men idag är en sån dag då jag känner mig lite trög i sällskap.
Tagit skön dusch. På med lincerna och jag känner mig som en ny människa.
Glasögona jag har fått gå med länge gör mycket verkar det som för när sambon kom hem sa han
-vad fin du är. Har du gjort något i ansiktet. Din hy ser så fin ut.
Hahahha, fint sagt.
-jaha du har inga glasögon sa han sen.
Älskar det!
Älskar han!
Nu är de sängen som gäller
Grey´s Anatomy kväll, som alla andra onsdagar
Pengar är de enda man tänker på...
Tycker inte det finns plats för så mycket annat om man inte har pengar.
Kommer alltid upp något som man ska betala extra och alltid när man tror man kan göra något extra stort med familjen denna gång.
Tråkigt tråkigt tråkigt....
Man ska behöva jobba röven av sig...
Jag orkar inte med allt.
Jag älskar livet med familjen men inte pengar.
Önskar det va som förr som dom säger!
Ska lämna in våran trisslott imon bara för det.
med eller utan smärtlindring att föda?
Jag tycker man klart bestämmer själv men kroppen måste ju må mycket bättre utan.
Kan inte sätta mig upp för såna som har många timmar lång förlossning, kan jag förstå.
Däremot har jag hört mammor som så gärna vill ha kejsarsnitt och inte får, tvingar sig själv att tillslut få detta.
Den mamman är självisk, det är ju inte henne det handlar om utan fara för barnet.
Det är ju barnet som ska få må bra under alla omstädigheter.
Är ungefär samma sak som att jag skulle väga kejsarsnitt...???
Dom som får stora barn förstår jag varför man gör kejsarsnitt och av andra anledningar då man verkligen måste.
Dom som inte har fött varginalt önskar jag skulle få göra det någon gång.
Det är en positiv upplevelse.
Hur gjorde man förr när man inte hade någon annat alternativ??? tänk på det.
Klart aldrig en förlossning gör att man blir som man var innan "där nere" men det är inget som man oönskar sen.
Jag ska föda så normalt jag kan, som förra gången.
Fick däremot akupunktur av min barnmorska den 22 augusti kl:7-8 på morgonen. Det påverkade mig positivt. Jag vilade mig emellan allt.
Jag fasar om jag skulle få göra kejsarsnitt men klart jag gör det men är inte glad om det skulle vara så.
Hur vill ni ha det???
frida-humör är inge att leka med =)
Ibland känner jag nästan att jag skulle vilja sprängas av all spänning och hormoner som ska strömma ut ur kroppen på en gång.
Det blir för mycket men inget man kan hindra heller.
Just för att jag tänker så är för denna tid har jag blivit så arg på min mor. Blir lätt irriterad på hennes kommentarer om hur jag ska sköta mitt barn...
Inget jag hakar upp mig på och är medveten om att hon bara menar väl.
Men i denna kropp jag är i just och detta barn jag väntar är det inte läge att diskutera sånt med mig.
Jag kan sköta allt själv. Sen om man vill ha hjälp kan jag säga till.
Älska sitt barnbarn är helt okej men att ta över är för mycket.
jobbet kan med vara ganska på frestande i sina humörsvängningar.
Mest irriterad på människor som inte bara kan handla utan måste förklara sig varför dom inte handlar eller vad det är som är fel när dom går runt.... dddhhhöööö!
nästan så man har lust att göra... ni vet "tecken i pannan"
ingen som vet hur jobbigt det är, vet det när ni läst detta.
Man kan blir rädd för sig själv men hemma med lillen är det mesta lugnt. Kanske sambon får ta lite ibland men inte lika mycket som man tänker mot annat.
Jag vill hitta mig själv igen...
Brukar blir bättre när det börjar närma sig slutet....
Välkommen till min nya blogg!
Hade blogg innan men har väldig svårt för att skriva så jag började om så man slapp se vilka skutt jag tar.
Nu har jag bestämt mig för att jag skriver när jag vill...
Inte när andra vill..
Jag bor i ett hus med min lille son och min underbara sambo.
Älskar huset vi hittade i somras -08
Hur mysigt som helst och kan också bli ännu bättre.
nu ska jag lämna detta....
läs vidare på annat
